men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten jag liksom föll över kanten

Jag har nog aldrig varit så här rädd i hela mitt liv om jag ska vara ärlig. Svenska nationellatalet svamlade jag bara igenom för jag vill verkligen inte prata just nu. När jag är med mina kompisar så skrattar jag och försöker glömma allt som finns i mitt huvud men när jag blir ensam igen kommer allt tillbaka som en fet smäl och jag hatar att vara själv, jag vill inte vara själv...
Men nu ska jag dränka mig i Bolivia prat med Amanda, bara 59dagar kvar!!


Kommentarer



< Namn

< E-postadress {visas ej}

< Bloggadress


Kom ihåg mig?
Trackback